Men tillsammans är vi starka!

Det börjar väl kanske bli dags att berätta detta... Men jag gör ett stort steg nu. Och tänker berätta det att jag är gravid. Detta är jättejobbigt men jag har pratat med de närmaste och jag ska behålla barnet. Tillsammans ska jag och min älskling klara av det här. Detta är sjukt jobbigt som sagt. Men jag lever för framtiden.

Jag var hos doktorn iförrgår och klagade över mitt plötsliga illamående, han ville inte berätta något i första ögonblicket, så han hänvisade mig till en kvinna som gjorde ett ultraljud på mig på sjukhuset. Jag blev lite chockad så jag ringde älskling och bad han komma så vi kunde se var det var tillsammans.

Jag satte mig ner och jag fick berätta lite; Jo jag har fått sånna plötsliga kräkningar och illamående.. Jag mår sjukt dåligt. Jag vet inte vad det är heller och jag undrar om ni kan skriva ut någon medicin?
Kvinnan: Jovars, men jag skulle gärna vela kolla lite.

Hon frågade massor med saker om min hälsa. Det kunde berott på att jag dricker.. (HALLÅ!? bara varje helg!!) och sånt... ja.. Men hon ''lurade'' mig och sa att jag skulle lägga mig ner på nån sängliknande sak och så började hon känna på magen osv.. Ja sen så fick jag reda på att jag är gravid.....

En människa lever inom mig. Sjukt. Ni ser ju bilden. Det är lillen.. eller lillan.

Men trots att jag röker osv så mår barnet bra. Ska nog sluta då.. Går ut nyktert ikväll.

Ni är så underbara <3 puss


vanessa